Musiken
Middagsmusik i Fes: oud, violin och darbuka
De tre instrument du hör vid en palatsmiddag i Fes, var de kommer ifrån och hur de knyter an till stadens äldre andalusiska musiktradition.
Reservera din plats vid bordet ↗Tre instrument, ett band
Tre instrument bär kvällens klang: violinen, ouden och darbukan. Ett live-folkloreband spelar under middagen, och programmet väljs av bandet samma kväll, så inget specifikt stycke utlovas. Det du kan räkna med är ljudet av instrument som spelats runt Medelhavet och i Mellanöstern under mycket lång tid. Var och en har sin uppgift: en sjunger linjen, en plockar den, en håller pulsen.
Ouden
Ouden är en kort halsad, päronformad luta utan band, vanligen strängad med 11 strängar i sex korer. Dess historia är lång och väl dokumenterad: 800-talsfilosofen al-Kindi beskrev dess konstruktion i ett brev, och Wikipedia noterar att västerländska lutor utvecklades från den medeltida islamiska ouden. I ett folkloreband är den den plockade linjen, den som kan bära både melodi och ackompanjemang samtidigt.
Darbukan
Darbukan är en bägareformad trumma med ett enda skinn, flitigt använd i traditionell musik från Nordafrika, Mellanöstern och Balkan. Spelaren håller den under ena armen eller vilar den sidledes i knät och slår med fingertopparna och handflatan, vilket ger ett resonant ljud som klingar av snabbt. Wikipedia skiljer mellan två huvudstilar: den egyptiska typen har rundade kanter runt skinnet, vilket passar snabba virvlar, medan den turkiska typen blottar kanten så att spelaren kan knäppa med fingrarna mot skinnet.
Violinen i ett marockanskt band
Violinen har en given plats i marockansk musik. Den marockanska andalusiska orkestern använder, enligt Wikipedia, oud, rabab, darbuka och kamanja – det arabiska namnet på violinen. Samma instrument lever alltså i två världar samtidigt: stadens konserttradition och den livliga folkloregrupp som spelar medan du äter. Familjen omfattar även rabab, en tamburin och qanun.
Fes och dess klassiska tradition
Fes förknippas med stilen tarab al-āla, ett resultat av en stor migration av muslimer från Valencia till staden. Forskare som citeras i artikeln om Fez föredrar namnet āla, som betyder "instrument", framför den folkliga beteckningen "andalusisk musik"; en av dem valde det för att skilja stilen från den rent vokala sufiska traditionen. Folkloregruppen vid ditt bord spelar inte denna tradition. Den delar instrumentfamiljen, och det är länken värd att känna till.
Vad en nuba är
Inom den marockanska andalusiska traditionen är den centrala formen nuban, en svit i fem delar, var och en med sin egen rytm. Wikipedia påpekar att en fullständig nuba aldrig framförs i en enda sittning, vilket är en nyttig påminnelse om hur omfattande repertoaren är. Marockos tradition kallas också den bäst dokumenterade av de andalusiska skolorna. Inget av detta står på middagsprogrammet, men det är den musikaliska bakgrunden till staden runt palatset.
Festivalen för världens sakrala musik
Fes står också värd för en årlig Festival of World Sacred Music, som började 1994 och presenterar religiös musik från hela världen; artikeln om Fez placerar den i maj eller juni, med konserter på flera platser i staden. Det är ett separat evenemang med eget program och egna biljetter, och middagen har ingen koppling till det. Om din resa infaller under den säsongen är det det andra sättet att höra Fes i sång.
Från Andalusien till Fes
Fes har länge varit en stad dit människor anlänt från al-Andalus. Wikipedias skildring av Fes el Bali berättar att många av stadens första invånare var flyktingar som flydde ett uppror i Córdoba, och artikeln om Fez kopplar stadens klassiska stil till en senare migration från Valencia. Den andalusiska musiken själv sägs, enligt artikeln om traditionen, ha fötts i emiratet Córdoba på 800-talet, där Ziryāb ibland tillskrivs som dess upphovsman. Sånger och instrument reste med människorna som bar dem.
Vem detta inte är för
Om du vill ha en konsert i tystnad, med ett program, en pianists stillhet och inga klirrande tallrikar, är detta inte kvällen. Bandet spelar i ett livligt rum för en sittande middag, och dansarna rör sig mellan borden. Den som vill uppleva den klassiska āla-traditionen i sig bör söka en dedikerad konsert i Fes, inte en folkloremiddag. Middagen är till för att äta, titta på dansarna och låta ett livligt band fylla innergården.
Källor